Estonia.
Idag är det 15 år sedan Estonia förliste. Jag minns fortfarande vad jag gjorde den dagen, även om jag bara va 8 år. Fick reda på det när jag vaknade, sen gick jag och syrran till vår dagmamma Ulrika på Örnvägen. Där va radion igång hela tiden under frukosten (även under bordsbönen om ja minns rätt haha). Fick hela tiden höra hur dödsiffran ökade och hur det hittade överlevande. Har för mig det va någon dag senare som det gick ut med att hoppet för "överlevande" ombord på Stonia nu rent tekniskt borde ha dött. Även om det stängt in sig i nått rum med luft i så skulle luften vara slut och det borde ändå frusit ihjäl.
Olyckan krävde 852 människors liv var av 501 svenskar, endast 138 överlevde, det sista offret hittades 18 månader senare, ingen av det överlevande var över 12 år. Av det som omkom var 750 perser ombord när båten sjönk, det flesta låg och sov. Den största båtförlisningen sen WW2 om jag inte minns fel, det va det då iaf.
Lägger till en liten klok grej som Jan Stenmark skrev för många år sedan:
"Vi brukar reta Nisse för att han hade glasögon.
En gång slet vi av honom dem, men då började han reta oss för att Vi hade glasögon"
Olyckan krävde 852 människors liv var av 501 svenskar, endast 138 överlevde, det sista offret hittades 18 månader senare, ingen av det överlevande var över 12 år. Av det som omkom var 750 perser ombord när båten sjönk, det flesta låg och sov. Den största båtförlisningen sen WW2 om jag inte minns fel, det va det då iaf.
Lägger till en liten klok grej som Jan Stenmark skrev för många år sedan:
"Vi brukar reta Nisse för att han hade glasögon.
En gång slet vi av honom dem, men då började han reta oss för att Vi hade glasögon"
Kommentarer
Trackback
