Skadeglädje?
Fick en ganska intressant fråga i ett sms imorse när jag låg och sov som löd "Hur skadeglad får man lov att vara?".
Finns det någon gräns för hur skadeglad man får vara? Alla vet ju att skadeglädje är den sanna glädjen, att skratta åt andra olycka har alltid vart kul och kommer alltid att vara kul men kan det gå för långt? Om man tex önskar att någon dog, är det en form av skadeglädje eller är det rent och skärt hat? Skillnaden kanske är hårfin ibland, oavsett så blir ju skadeglädjen gentemot någon man tycker illa om/hatar oerhört mycket skönare. Men kan det bli för mycket? Tveksamt. Men man ska nog vara noga med att skilja på skadeglädje och hat och inte blanda ihop dessa. Den "skadeglädje" man känner när tex någon man verkligen hatar drabbas av en sjukdom eller skadar sig riktigt illa, det är ju inte något man skulle skratta åt om det hände någon i sin närhet som man tycker bra om. I det fallet handlar det nog mer om hat och elakhet än om glädje, även om skillnaden är hårfin då det är en form av glädje.
AFV (Americas Funniets Homevideos) är ju ett bra exempel på skadeglädje då nästan alla klipp handlar om folk som slår sig och folk Tycker att det är kul. Vi är elaka av natur och kommer således alltid att vara så varför ändra på det. Redan riktigt små barn skrattar ju åt folk som ramlar och slår sig och ett barns hjärna är ju inte utvecklat för att själv skaffa sig en uppfattning om sin humor utan skrattar åt sådant som naturligt är kul...med andra ord skadeglädje.
Dagens Citat:
Den som först tar till våld visar att han inte har fler argument.
Kommentarer
Postat av: Plupp
Så om en person man hatar får IG på sitt projektarbete på grund av att hon kopierat allting från en hemsida och man är tvungen att gå ut ur klassrummet och skratta, är det hat eller skadeglädje?
Trackback
