Clay

Ungefär så känner jag mig när jag åker skidor. Adrenalinet pumpar runt i hela kroppen och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Pappa har alltid undrat vart jag lärt mig åka skidor som jag gör och hur jag faktiskt Kan åka som jag gör, inte många som åker baklänges ner för backarna i full fart. Mitt svar har alltid vart "för att det är roligt", har man roligt så går det att göra precis vad man känner för. Man ska inte leta svårigheter i åkningen utan leta upp det som är kul och ge sig fan på att det går. Visst har man kört omkull, fått lite hjärnskakningar, ömmande leder, blåmärken, tappat andan och haft sina näradödenupplevelser men den glädje jag får ut av att åka väger upp all smärta som det get mig genom åren.